Introverta ögonblick från Visby.
Mitt sommarlov börjar närma sig sitt slut och jag försöker ta tillvara på varje minut som jag har kvar av ledigheten, samtidigt som jag blickar tillbaka på allt roligt som jag faktiskt har gjort under mina lediga dagar. En höjdpunkt från de senaste veckorna var när jag bejakade den introverta delen av min personlighet och tog mitt pick och pack och begav mig iväg på spontansemester till Visby, helt ensam. För det var precis vad jag behövde.
Jag tycker egentligen inte om att sätta namn eller etiketter på beteenden, men det här med introvert och extrovert är något som jag har funderat mycket på under de senaste åren. För under mina tjugosju år med mig själv så har jag lärt mig att jag har många introverta tendenser i min personlighet, som innebär ett behov av att ibland bara fly, eller stänga in mig. Att tillåta mig att vara ensam, och inte ständigt behöva umgås med andra. Men under perioder av livet har jag försökt trycka undan ensamvargen i mig, och lyfta fram den mer extroverta sidan. För en vill ju inte framstå som tråkig.
Och samtidigt så älskar jag ju att leva ett socialt liv och umgås med vänner och familj. Men jag älskar också att bara sitta hemma och inte umgås med någon annan än mig själv, och sysselsätta mig genom att pyssla, baka, springa eller läsa en bok. Det gäller att hitta någon sorts balans mellan dessa två sidor, så att allt får plats. För lagom är bäst.
Jag har med åren lärt mig att lyssna på de introverta dragen i min personlighet, inte minst sedan i höstas då jag fullkomligt brakade samman till följd av att jag inte lyssnade på mig själv, utan bara körde på med ett övermänskligt schema som fylldes till bredden av jobb, träning, sociala aktiviteter, fullplanerade helger och krav på perfektion under en allt för lång period, vilket förde mig rakt in i kaklet. Och jag kände även igen mig väldigt mycket i de delar av Clara Henrys sommarprat som handlade om just det introverta. För ibland måste jag tillåta mig själv att bara "vara".
Jag tror egentligen inte att någon är svart eller vit i sin personlighet, utan vi har nog alla mer eller mindre extroverta och introverta egenskaper i oss. Och jag har såklart även många extroverta drag, och som jag tidigare skrivit så älskar jag att umgås med vänner och familj. Men den introverta delen av personligheten blir särskilt tydlig såhär under sommartid när det fullkomligt hopar sig av festligheter, utflykter, strandaktiviteter och sociala sammanhang. Om jag inte tillåter mig tid till återhämtning så kan även de allra roligaste sociala aktiviteterna ta mycket energi från mig. Det blir helt enkelt "för mycket". Och då behöver jag liksom stänga dörren och ta mig tid till kraftsamling, i min egen lilla bubbla. Kanske genom en lång löprunda i ensamhet. Eller genom egentid i Visby.
Fast egentligen tror jag att många människor skulle må bra av att våga vara ensamma ibland. Och öva på att trivas i sitt eget sällskap. Oavsett personlighetstyp.
skriven
bästa Agnes 💕🌸