Som Ölands-barn så har Lilla Victorialoppet i juli månad varit ett stående inslag under min uppväxt, och jag tror att jag sprang loppet varje år från att jag var fyra år och fram till jag fyllde typ tolv. Sedan har jag haft ett långt uppehåll och varit för gammal för barnloppet, men i onsdags sprang jag för första gången det riktiga loppet. Det var så fantastiskt roligt att springa de nio kilometrarna genom Borgholm under den tid på året då staden verkligen visar sig från sin bästa sida. För solen strålade, havet glittrade och det var folkfest och hejarop längs hela sträckan.
Jag kom i mål på 46:39 och är fantastiskt nöjd över att jag samtidigt lyckades njuta hela sträckan. Öland är bäst!
